Hej på er!
Det känns som att det var ett bra tag sedan som jag var inne här på bloggen och skrev något. Men faktum är att det knappt var två dygn sedan. Jag har dock inte haft ork till att skriva något nu de senaste dagarna. Och inte heller har jag orkat baka någonting.
Den senaste tiden har jag jobbat nästan dygnet runt. Vissa nätter har jag knappt sovit något alls. Sedan blev min mamma sjuk och det har tagit mycket tid det också då jag varit med henne och hjälpt henne med diverse saker. Jag har skjutit undan känslor åt sidan och gått in i någon form av jobb-bubbla. Tills här om dagen. Då brast det. Jag satt på min arbetsstol och bara stirrade in i väggen. Jag kom inte ihåg namnet på min ena hund, jag visste inte vad det var jag skulle skriva med den pennan jag höll i handen. På pappret framför mig stod en text jag ansåg var helt ologisk. Ingenting var sig likt. Jag förstod INGENTING. När jag skulle åka hem från mamma och fick ta en omväg på grund av vägarbete så hittade jag inte hem först. Hade ingen aning om hur jag skulle ta mig hem även fast jag åkt den vägen säkert hundratusen gånger. Jag har gråtit och sovit mig igenom de senaste dygnen. Det är fruktansvärt. Så obehagligt.
Mina nära och kära har tjatat på mig om att jag måste ta det lugnt. Skilja på jobb och fritid. Men det är nästintill omöjligt när en jobbar hemifrån. Jag älskar mitt jobb och anser inte att jag jobbar när jag står och provar nya recept i köket. Det är ju så roligt så jag ser det liksom inte som mitt jobb.
Som bloggare jobbar man 365 dagar om året. Hjärnan går på högvarv hela tiden och ibland känner jag en oerhörd stress och press över att prestera. Nu har jag varit ifrån dator och nästan allt var sociala medier heter i två dagar. Det var välbehövligt samtidigt som jag haft sådan press över mig. Jag måste leverera, alltid vara tillgänglig, alltid glad och trevlig när jag möter någon. Det har bara blivit för mycket. För mig är det SÅ nära nu att allt brister. Nu måste jag ta det lugnt. Stänga ner för kvällen och inte öppna förrän imorgon igen.
Jag ville bara förklara läget lite. Har fått en del arga mail om att jag inte bloggat sedan i förrgår. Ja, återigen – den där pressen. Den är tyvärr inte bara psykisk i mitt huvud..
Ta hand om er. Stor kram! ♥
Låter som om både din kropp och din hjärna behöver vila. Men jag känner igen det där, när jag pluggade på universitetet var jag en sönderstressad röra, och ingen kunde säga åt mig att vila, för jag satte sån press på mig själv. Till slut går man bara sönder. Jag hoppas att du tar hand om dig! Jag är i alla fall en som förstår 🙂
Tack snälla för din kommentar. Det är ju precis som du säger – SUPERSVÅRT att vila. Jag är väldigt obekant med just det, att vila. Det finns inte i min värld. Dock har jag i helgen kollat på en hel film (1.5 h) utan att stressa. Känns bra. Små steg! Stor kram till dig, var rädd om dig. <3
Det viktigaste är att ta hand om sig själv och tillåta sig att ta det lugnt. Går man in i väggen kan det ta så mycket längre tid att ta sig tillbaka.
De som skriver arga mejl för att du inte bloggat är inte värda din tid och engagemang. Alla måste få ta ledigt ibland.
Tack fina du för din kommentar. Stor kram! <3
Hej! Vill börja med att tacka för en jättefin blogg! Och med det sagt, det är helt ok att du tar paus från bloggandet! Lyssna inte på dem som skriver arga mail, de har för lite att göra helt enkelt (vem skriver ett sådant mail egentligen????). Ta precis så lång paus som du behöver. Har man börjat få symptom så är det viktigt att stoppa i tid, biter man ihop o kämpar så blir det värre. Kroppen kan hitta på de mest konstiga psykiska o fysiska sätten att säga till på om man inte lyssnar. Jag önskar själv att jag lyssnat bättre, men samhället är bara så fokuserat på prestera prestera prestera idag… Hoppas du kryar på dig i alla fall o ta hand om dig!! Kram
Stor kram & tack snälla, rara du! Vad glad jag blir att du tar dig tid att skriva till mig. Och jag försöker att inte bry mig om dessa mail, men det är klart att jag påverkas lite. Är ju inte mer än människa. Jag har nu planerat om mitt schema och tar en sak i taget. Återigen, tack snälla! Ha en fin dag. <3
Jag har klurat på vad jag kan skriva, några förstående och uppmuntrande ord men det blir inte bra. Jag vet precis hur du har det, jag har varit där själv.
Många många kramar till dig, ta hand om dig ❤❤❤
Stor kram till dig också! Tack snälla för din kommentar. Vi får ta det lugnt och vara rädda om oss. Ha en fin dag. <3
Kära du – skit i bloggen. Ta det när det finns tid och ork. Ta hand om DIG. Du är verkligen en kämpe, men man ska inte bara kunna ha många bollar i luften. Det gäller ju också att finna balansen.
Men vem är jag att berätta det… känner ingen mycket av dig i mig själv så vi båda får kanske skärpa till oss.
Och btw. Jag finns i alla fall kvar som läsare när du återvänder till bloggen. Och det gäller nog för de allra flesta av oss <3
KRAM
Du är underbar! TACK snälla för din kommentar, den värmer verkligen. Ja, det här med balans. Det är inte det enklaste. Jag har skrivit om mitt schema och tar en sak i taget. Försöker SITTA ner och äta min lunch nu och faktiskt låta mig själv äta i lugn och ro. Jag hör hur sjukt det låter egentligen? När blev det såhär? Ja, vi får skärpa oss båda två. Kan vara bra att bolla lite med varandra såhär. Peppa varandra. Vi är många som borde ta hand om oss själva bättre. Så var nu rädd om dig och ta det lugnt. Det finns bara en av dig! Stor kram. <3 <3
Fina Frida! Du måste va rädd om dig och tänka på din hälsa i första hand. Blir man utbränd, som det ju verkar som du är på väg att bli så är det en lång väg tillbaka.
Strunta i bloggen och sura läsare! Vi har massor av dina fina recept att baka efter och kan nog vänta ett tag på nya.
Det är dags att du sätter dig själv första rummet nu. Många kramar från mig <3
Hej Frida. Sissi här, som gick en kortis i din klass. Jag har följt med dig i ditt bloggande ett bra tag faktiskt. Det kanske du vet. Men jag vill ta mig tid och skriva till dig nu. För det är nämligen så att för 2 månader nu så sa det krasch för mig och jag är nu sjukskriven på obestämd tid pga utmattning. Jag har förlorat alla egenskaper som Sissi en gång hade. Jag är en helt annan människa och jag kämpar varje dag med att lyssna på min kropp och acceptera att jag inte orkar någonting längre. Det är skittufft och det är en lång väg tillbaka. Jag har ingen aning om när jag ska kunna börja jobba igen. För har detta hänt känns det som att man är trasig och föralltid kommer vara det på ett sätt. Så snälla! Ta hand om dig. Ta dig själv på allvar. Innan det är försent. För det är så lätt att hamna här men inte alls lika lätt att ta dig tillbaka. Stor kram! <3
En stor kram vill jag skicka till dig, ta hand om dig och lyssna på din kropp! Mitt liv har också gått i 110 senaste åren och jag är så arg på mig själv som inte stannat upp och lyssnat på min kropp. Nu sitter jag här med en kronisk tarminflammation som gjort att jag bara rasar i vikt, är livrädd för att jag ska hamna på sjukhus och behöva vara ifrån mina små skruttungar. Så var rädd om dig innan det är för sent.
Hur kan man förresten skicka arga mail om att du inte bloggat på ett tag? Idioti. Man måste inte leverera inlägg varje dag på en blogg, det gör det inte till en bättre blogg för det. (Din blogg är bäst ändå haha.)
Ta hand om dig, kram igen!
Fina fina du, ta den tid du behöver för att återhämta dig <3 Ibland så behöver man bara komma bort från all stress och prestation som jobbet ger en även om det är ett roligt jobb. Och speciellt när man gått igenom något jobbigt inom familjen. Tycker inte du ska bry dig om de som gnäller på att du inte uppdaterar varje dag, de kan ju läsa en livsstilsblogg istället. Kräver ju lite mer jobb med en bak och matblogg så helt förståligt att man inte kan spotta ut inlägg då. <3 Massa kramar till dig !
Hej fina du! Jag är lite sen med att kommentera. Har inte läst bloggar på hela helgen pga jobbat och varit helt slut. Men jag håller med alla här, tänk på dig själv, ta det lugnt med bloggen. Vi finns kvar! Och strunt i dom idioterna som skriver arga mail. Nötter.
Kram på dig!
Men du MÅSTE sätta dig själv först, alltid! De som inte förstår det kan sluta läsa din blogg! Krya på dig nu!
Hej Frida!
Det är viktigt att du tänker på dig själv och sätter dig själv i främsta rummet ibland. Tänk “Varför gör jag det här?” Förmodligen för att du mår bra av det, och då är det också viktigt att du faktiskt gör saker som får dig att må bra. “Bara ett blogginlägg” är inte värt det om du mår dåligt av det. Jag har redan känt på den stressen trots att jag bara bloggar en gång i veckan, vid sidan om mitt vanliga jobb.
Ta hand om dig!
Kram Amanda