Min helg började med ett ”svalkande” dopp i poolen som vi nu flyttat. Det var 38 grader och inte alls särskilt svalkande när solen stekte på. Nellie vägrade bada. Det är bara havet som duger åt denna lilla dam. Om hon bara hade vetat att det var 38 grader i vattnet. 😉
Sedan gjorde vi oss lite fina för att åka in till stan och strosa. Jag älskar att gå i Visby, innanför ringmuren. Det är så himla mysigt. Och vart du än går så finner du en fin utkiksplats ut över havet.
Eller en hängmatta att vila i efter strandpromenaden. HUR lyxigt?
Vi gick in på Kallis en sväng, tack och lov har de äntligen stängt igen för säsongen.. Så nu var det inte någon alls där, så vi kunde i lugn och ro fota de fina palmerna. Det känns lite som utomlands när det står palmer efter vattnet. Så himla fint tycker jag. Jag älskar palmer.
… Och min nya keps/hatt? Den kommer från Gina tricot och är SÅ himla fin! Räddar vilken fuldag som helst.
Fina pappa var med också. ♥
Ja, jag har haft en fin helg trots en tung känsla i bröstet. Imorgon bitti så ska min älskade lilla barndomsvän få somna in. Alice, min hund sedan jag var 13 år. Min bästa vän. Ja, fy. Det känns så tungt att jag ibland inte tror att jag ska överleva pga. smärtor i bröstet. Det må låta banalt och kanske helt galet. Men ni som haft en hund vid er sida i så många år och ni som över huvud taget haft en hund som bästis, ja ni förstår nog. Och det värsta är att jag inte kan vara där för henne den sista tiden i livet. Hon bor hos mamma och skulle ha flyttat hit till oss på måndag. Hon skulle få så fina sista år i livet tillsammans med våra små som hon älskar så. Men så blev hon sjuk och måste få gå vidare. Och jag har gråtit tills mina ögon torkat ihop. Huvudet värker och hjärtat är i tusen bitar. Så idag tänkte jag därför försöka att vara lite ledig. Åka ner till havet och sitta där en stund med mina små.
Det kommer dock upp ett smarrigt recept här lite senare under dagen. Och så en film på min Youtubekanal. Men tack och lov så är det tidsinställt. Kram på er. ♥
Usch vad tråkigt! Förstår precis känslan, fast i detta fall handlade det om min fina katt som fick somna in då han blev blind på ålderns höst och tappade livsgnistan. Han blev 15 år och var precis som en familjemedlem. Jag kunde inte heller vara på plats hos mina föräldrar men hade nog inte kunnat hantera det i vilket fall. Tårarna ville aldrig ta slut när beslutet om insomningen väl var taget, jag fick stanna hemma från jobbet och hade ett riktigt sorgearbete. Det kan vara så otroligt tungt att ta farväl av ett djur, jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på honom fast det gått nästan 1,5 år. Nu har jag själv en hund och kan inte föreställa mig det framtida avskedet. Hon är bara två dock så hoppas kunna få ha henne läänge till. Det knäppa är att nu när jag är gravid drömmer jag ofta om både katten och hunden och hur jag inte kan rädda dem/glömt bort dem osv. De gör verkligen avtryck de små djuren!
Beklagar! Skickar styrkekram!
Dottern fick låta kaninen somna in förra året, och hon hade bara haft honom i 1.5 år. Men han var som en hund. Och han var hennes allt. Vi visste inte vad som var fel, och tog honom till veterinären. Hon hade tagit pengar med för hon skulle köpa leksaker på vägen tillbaka, men hon fick ta beslutet om avlivning på plats. Hon gråter fortfarande ibland. Och vi alla sörjde och mådde dåligt.
Var tvungen skriva av mig lite, förlåt. Jag saknar honom fortfarande med. Tänk, en liten kanin, att man kan sakna så…
Precis så kände jag när min lurviga bästis försvann:( Saknaden finns alltid kvar men den värsta klumpen i magen och tyngsta stenen över bröstet försvinner med tiden. kanske inte är så stor tröst nu men… Beklagar, kram<3
Visst är det fruktansvärt! Fy 🙁 De fattas oss så!! Tack snälla fina du för din kommentar. Vad rädd om dig! Stor kram. <3