Hej på er mina vänner!
Idag har jag startat dagen lite segt med kaffe, hundgos och skrivjobb. Orken finns inte till att göra så mycket annat just nu. Mailen svämmar över, telefonen ringer stup i kvarten och högen av recept som måste bakas blir inte mindre. De senaste veckorna har jag jobbat dygnet runt, bokstavligt talat. Igår hade jag en deadline som jag jobbade inför och precis när jag ska skicka iväg mitt jobb så var jag tvungen att stuva in mamma i bilen och köra ner henne till akuten. Hon är jättedålig. Efter en hel dag och 10 olika läkare och sköterskor fick vi åka hem igen. Jag har sjukhusfobi. En fruktansvärd sådan. Vandrade runt i rummet och var alldeles kallsvettig och svimfärdig. Jag är stolt över att jag lyckades hålla mig lugn och stabil för mammas skull. Dock ringde jag Felicia till slut. Jag skulle inte klara av att skjutsa hem mamma i mitt tillstånd.
Och när jag vandrade runt i rummet där så kände jag (även fast de inte var något livshotande som mamma drabbats av) att jag blev som lite rädd för livet. Att se någon ha så fruktansvärt ont. När det inte finns ord. Mamma låg på golvet och kunde inte resa sig. Trots högsta dosen med morfin och två andra smärtlindrande sprutor så släppte inte det minsta av värken. Nej, jag blev så ledsen. Så idag gick jag upp tidigt för att bocka av lite jobb. Nu tänkte jag försöka släppa jobbet för idag och åka hem till mamma. Hon är ensam och jag behöver vara där. Det är viktigare än att provbaka 40 kakor just nu. Jag får ta nya tag imorgon. Jag har tidsinställt en drös med receptinlägg på min facebooksida. Så följ mig här.
Ha en underbar dag fina ni! Var rädda om varandra. Stor kram. ♥